GOTT NYTT ÅR!
Årets sista "vanliga" dag bjöd på solsken och ljus...ingen vind som bråkade med mig heller.
Helt otroligt efter denna evinnerliga regnperiod som legat som ett tjockt töcken över oss.
Vi skulle egentligen tagit en tur ut men annat kom emellan, så jag tog kameran och gick ut en runda i trädgården och kikade till växthuset.
Vet inte vad det är men jag tycker det luktar så gott i växthuset vid den här årstiden...en svag doft av mylla som väntar på att odlas framöver...Jag satt en stund i korgstolen och kikade på alla upp och ned vända krukor och annat som snart ska komma till användning igen.
På planteringsbordet har jag en liten pensé som faktisk precis blommat över och det ser ut som den i vanlig ordning har tänkt att överleva vintern i sin kruka.
Nyår för mig är nått spännande och har varit så sen jag var liten.
Har alltid tyckt att nyårsnatten har någon slag magi över sig...vet inte vad det beror på.
Kanske är det min mamma som alltid skulle lyssna på kyrkklockorna och höra fartygen tuta i fjärran precis vid 12-slaget...
Det var först Skansen nyårsfirande på tv med Georg Rydberg som läste och sen stormade mamma i spetsen ut i natten och vi andra efter...Mamma var alltid så rörd och högtidlig den stunden och sen önskade vi varandra Gott Nytt år under en väldig procedur.
En period i tonåren skulle jag alltid stå för mig själv där ute och läsa dikt tyst.
"Nyårsdagen 1838" av Erik Gustaf Geijer var det alltid.
Ja numera har jag en något lättare inställning och nöjer mig med att fira med familjen och goda vänner (står inte ute och deklamerar längre).
Har haft som märklig tradition i många år att jobba kvällen på nyårsaftonen och så komma hem vid 21 och påbörja nyårsvakan.
Men nog sjutton känner jag både vemod och förväntan på en och samma gång då
klockan slår 12. Tänker på året som varit och som aldrig kommer igen ...samtidigt som ett helt nytt och "oskrivet" år kommer till oss.
Årets sista "vanliga" dag bjöd på solsken och ljus...ingen vind som bråkade med mig heller.
Helt otroligt efter denna evinnerliga regnperiod som legat som ett tjockt töcken över oss.
Vi skulle egentligen tagit en tur ut men annat kom emellan, så jag tog kameran och gick ut en runda i trädgården och kikade till växthuset.
Vet inte vad det är men jag tycker det luktar så gott i växthuset vid den här årstiden...en svag doft av mylla som väntar på att odlas framöver...Jag satt en stund i korgstolen och kikade på alla upp och ned vända krukor och annat som snart ska komma till användning igen.
På planteringsbordet har jag en liten pensé som faktisk precis blommat över och det ser ut som den i vanlig ordning har tänkt att överleva vintern i sin kruka.
Nyår för mig är nått spännande och har varit så sen jag var liten.
Har alltid tyckt att nyårsnatten har någon slag magi över sig...vet inte vad det beror på.
Kanske är det min mamma som alltid skulle lyssna på kyrkklockorna och höra fartygen tuta i fjärran precis vid 12-slaget...
Det var först Skansen nyårsfirande på tv med Georg Rydberg som läste och sen stormade mamma i spetsen ut i natten och vi andra efter...Mamma var alltid så rörd och högtidlig den stunden och sen önskade vi varandra Gott Nytt år under en väldig procedur.
En period i tonåren skulle jag alltid stå för mig själv där ute och läsa dikt tyst.
"Nyårsdagen 1838" av Erik Gustaf Geijer var det alltid.
Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav,
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! - så är hans ödes bud;
och i djupet bor som uti himlen Gud.
seglaren sig på det vida hav,
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! - så är hans ödes bud;
och i djupet bor som uti himlen Gud.
Ja numera har jag en något lättare inställning och nöjer mig med att fira med familjen och goda vänner (står inte ute och deklamerar längre).
Har haft som märklig tradition i många år att jobba kvällen på nyårsaftonen och så komma hem vid 21 och påbörja nyårsvakan.
Men nog sjutton känner jag både vemod och förväntan på en och samma gång då
klockan slår 12. Tänker på året som varit och som aldrig kommer igen ...samtidigt som ett helt nytt och "oskrivet" år kommer till oss.
Rosblad som ännu inte vissnat ner.
Så till sist en nyårshälsning från en som aldrig förrut varit med på bloggen.
Våran undulat och som vi kommit på med att vilja skaffa sig familj.
Han äter och rätt vad det är så sitter han och spottar ut en massa frö. Vi har trott att det varit något fel på honom men igår läste jag att hanarna brukar mata sin hona då hon ska till att ruva och detta sitter som en instinkt i dom. Så även om han ingen liten fru har så försöker han tydligen mata en liten hona ändå.
Så det är ganska så klart för oss att han behöver en liten fru.
Så till sist en nyårshälsning från en som aldrig förrut varit med på bloggen.
Våran undulat och som vi kommit på med att vilja skaffa sig familj.
Han äter och rätt vad det är så sitter han och spottar ut en massa frö. Vi har trott att det varit något fel på honom men igår läste jag att hanarna brukar mata sin hona då hon ska till att ruva och detta sitter som en instinkt i dom. Så även om han ingen liten fru har så försöker han tydligen mata en liten hona ändå.
Så det är ganska så klart för oss att han behöver en liten fru.
Så nu är detta mitt sista inlägg för i år och nu tror ni väl att jag är en riktig sentimental tok som läser dikter högt ute i vinternatten i min ensamhet...
Men jag kan inte släppa tanken på tiden och hur fort det går undan...vi lägger det ena året till det andra...vår historia växer hela tiden...
Livet går att likna vid trädgårdsåret på många vis och kanske är det just den tjusningen som naturen och trädgården ger som också ger oss kraften att utföra "stordåd", släpa, dra...gräva upp, gräva igen...så rader av blommor och grönsaker...
Vi blir på något sätt en del av tiden och finns i den...
GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!