Tiden går fort då man är lycklig sägs det...och visst är det gott att få haft fem dagar ledigt.
Gick hem med en massa planer på vad jag skulle ha för mig och vad jag tänkte få gjort.
Och nu sitter jag här och är lite fundersam över vart tiden tar vägen och med vilken hiskans fart vi "åker med".

Har ägnat en hel del tid med våran trapp upp till övervåningen (ja självklart så går ned också) och nu då jag skulle skriva inlägget var jag starkt förvissad om att jag hade tagit en sk "före" bild...men hittar den inte.
Jag får beskriva eländet med ord istället...16 trappsteg med dovt orange heltäckningsmatta som varit rejält limmad. Inte så att man sparat något av den forna trätrappen utan allt var rejält inpackat...gjort på 70-talet och sååå himla fint då...
Vi har bott i huset rätt många år nu och den där mattan har stört mig till vansinne men ingen har fått "tummen ur" och faktum har varit att efter ett slag blir man "hemmablind"...vi såg den sga inte.

Nu är det så att alla dessa vackra bloggar och inredningsrepotage har fått mig att inse att något måste ske...
Så ett par dagar före jul så slet jag bort två av stegen med matta, prövade slipmaskinen men den tog inte en gnutta av allt det tjocka mattlimmet...Fick bli varmluftspistolen och en skrapa...
Över själva julhelgen gjorde jag inget men de sista veckorna har jag dragit igång på allvar...
Röken har legat tät här hemma och brandlarmen har jag fått lägga utomhus medans jag hållit på...(de satte igång av all röken).
Tjocka lager med gammalt äckligt segt mattlim har skrapats av lager för lager och sen har hela trappen slipats...Började provmåla ett par steg häromdan och i eftermiddags åkte den sista biten matta ut!

Mer färg ska köpas och jag börjar skönja ett slut på slitet...Fast efter trappmålningen inser jag att väggarna också måste ha sig ett nytt lager med färg...Kankse borde klämma in detta innan sista strykningen av trappstegen...

Sen väntar dotterns golv som också fått äran att vara klädd med heltäckningsmatta á la 70-tal...den sitter tack och lov limmad på masonitskivor så där blir det betydligt enklare...

Utanför har solen lyst på oss och det har varit en härlig dag...vädergudarna verkar köra med varannandagstema just nu...

Den här lille rackarn har kikat upp längs med husväggen.

Snödropparna har buffat undan de torra löven...

Tänk Er dessa steg med orange matta fastlimmat...jag är nöjd med vad jag åstakommit hittills.
Återigen är jag glatt överraskad av vad jag faktiskt kan göra helt för egen maskin och utan hjälp...Sonen muttrade nått om att "det kommer du aldrig att orka..."
HA - säger jag bara...

(Vet att eget beröm luktar...men jag är lite mallig...)

Ha det Gott Alla Goa Inspiratörer!

Stormen kom och gick...
ja blåser gör det fortfarande men inte riktig som på natten mellan fredag och lördag...Vi hade riskzon 2 runt här där vi bor och jag som är så förtjust i oväder var exalterad värre...Vet att det låter galet men så är det bara...
På samma gång så vill jag inte vara mitt i det när det väl kommer...ser helst att jag sover mig igenom det värsta och så blev det även denna gången också...hi hi...(fegis)

På lördagmorgon hade stormen bedarrat och det enda spår jag såg var att grannens fönster på balkongen blåst bort!
Hela karmen har puts väck och nedanför på marken låg glasspliter.

I går var vi ute på västkusten för att "rensa upp våra hjärnor"...Havet var vilt och härligt, vattnet forsade upp över klipporna, solen sken och lagom varmt var det...
Men sen kommer frågan...
När blir man vuxen egentligen?

Jag hoppade glad i hågen mellan klipporn med kameran på "G"...stod så nära havet det bara gick och saltstänken for över mig och kameran...Det var bara att stanna och torka av glasögon och kameralins...sen fortsätta...
Maken och äldsta dottern var kanske 15 m framför mig...jag höll noga koll på var de var och väntade på att vi vår vana trogen skulle vänta in varann och sen fortsätta frammåt...
Sikatade in mig på en vik där vi brukar ha med oss mat o fika andra gånger vi är därute...liksom en liten rastplats...
När jag kom fram till viken såg jag maken kanske 5 m framför mig på väg upp för ytterligare en klippa...
"De väntade alltså inte på mig..." och det var då jag förvandlades från vuxen kvinna till en tjurig barnunge...
Satte mig på en sten...snöt mig, torkade saltvatten från glasögonen, bytte batteri i kameran och kände mig urförbannad...
"här åker man ut till kusten för att ha det gott och vara tillsammans, njuta av allt det vackra och sen ta sig till bilen och känna hur gott vi har det...så får man gå helt ensam..."
Jag eldade upp mig mer och mer och beslöt mig för att börja "hoppa" tillbaks samma väg...sur som ättika...
Rätt vad det var så stannade jag och sneglade över klipporna om de två jubelidioterna eventuellt behagade komma...jo då...i fjärran såg jag dom...Då travade jag på igen.

Hade jag i detta läget betett mig som en vuxen kvinna så hade jag väntat in dom och lungt fortsatt tillsammans mot bilen...

Istället fortsatte jag gnetigt upp mot bilen och väl där satte jag mig på en ny sten och när jag i ögonvrån såg de två pottsorkarna komma så anlade jag en mycket lidande mimik...

Förklaringen var ganska så enkel...de trodde att jag ville gå själv och fota eftersom jag faktiskt inte gjort tecken på att vilja haka på i deras tempo...och så brukar vi ofta göra ute vid havet...
Var och en går i sin lilla tankevärld och bara njuter...

Så här galet kan det alltså bli om man glömmer att prata med varann och inbillar sig att den andre parten ska "förstå" vad man vill utan att man säger något...
Tog väl någon timme innan jag blev som folk igen, att erkänna att jag burit mig åt som en barnunge var inget jag hade lust med...suck...

Egentligen så var det en helt underbar dag!

Vidsträckt!

Skumbad?

Hör ni dånet...?

Vattenslipat!

Här har vågorna slipat bergen ...

...och här hemma blommar Tusenskönan!

Dotterns bild på Röllika...tror hon har photoshoppat den lite...

Ja detta blev en lite lite rapport från helgen. En ny vecka ligger framför oss.
Jag jobbar bara två dagar nu och ska sen var ledig i 5 hela dagar!

Ha det så Gott!

Den här utmärklsen nedanför har cirkulerat runt på massor av bloggar nu ett slag och jag har fått äran att få den till mig från flera olika personer.

Nu är det så att jag har fått den just av de personer och bloggar jag själv skulle ha gett den till så detta blir för mig lite knepigt...
Kan man dela ut den en gång till....????

"Give the award to up to 10 people whose blogs bring you happiness and inspiration and make you feel so happy about blogland! Let them know by posting a comment on their blog so that they can pass it on. Beware! You may get the award several times! ”

Nej har jag bestämt mig för!

Jag har hittat på en egen "award" istället och det är den jag tänker skicka vidare till några få bloggar...

Dels till Kirsti, Moa, Ronja...

Men lägger också till:

~Evas~ ord och bilder

Claras linneskåp

Agnes Chabby Chic

Åsas Kammare

Lilla B

Ni får göra vad ni vill med denna lilla utmärkelse men skulle vara kul om den gick vidare.
För mig betyder ögonblicken och dess tankar mycket och att ha förmågan att fånga just detta är det jag fastnar för.

Ha det Gott!

Så konstigt detta blev då...jag jubilerar och sen försvinner jag...var inte alls tänkt på det viset.
Jag har dratt igång med jobbet igen och har haft fullt upp med att komma in i rutinerna igen plus att det varit ganska så mycket att göra.

Ledig tid har jag försjunkit i frö- och plantkataloger och skrivit listor på sådant jag ska skaffa inför våren/sommaren.
Har fastnat för olika grässorter och ser framför mig redan hur trädgården är full av höga vajande gräsvippor...
Jag har sått prydnadsgräs med gott resultat tidigare år och med tanke på att färdiga plantor i kruka brukar vara dyra att köpa så är en investering i små fröpåsar det bästa alternativet.

Jag har pysslat en hel del och nu har det inte varit så mycket pärlor utan nu är det ståltråd som gäller...och det senaste är kors i olika modeller som tillverkats...Sen har jag fortsatt med olika kollage och använder gamla bilder till kort och annat smått och det ska allt komma med bilder på detta framöver...

Sen är jag mycket bekymrad över vårat väder...det kommer att sluta med katastrof med odlandet om det inte blir frost snart...sniglarna är vid liv och kommer att föröka sig explosionsartat till den kommande sommaren...
Fästingsinvasion är antagligen också att vänta för de är också vid gott mod och vid liv.
Läste i tidningen att vid 5+ så är fästingarna igång och att sniglarna behöver runt 8+ för att kravla sig runt...och här hos oss så ligger temperaturen mellan 3-7+...någon enstaka frostnatt har det förvisso varit men ytterst sällan...

Gräsmattan börjar likna en leråker och de få stegen jag ska ta för att nå min cykel säger "shwopp" (kan ni höra det ljudet?) om fötterna på mig... Det går absolut inte att hasa sig runt huset och kika utan man måste lyfta fötterna rakt upp och sätta ner dem mycket bestämt...Man ska ju egentligen inte gå på gräsmnattan så här års men nyfikenheten över vad som tittat upp därute drar för mycket i mig och därför har jag också noggrant observerat hur man på bästa sätt tar sig fram i leran.

Så här ser det ut där jag sitter och pysslar...röran växer sakta men säkert och min vana trogen så sitter jag på golvet...

De här två har slukat mig fullständigt ett tag...

...och ivern att få använda min fina julklappsspade ökar i takt med att jag vänder
bladen i min almenacka.

Nu har jag förklarat mitt försvinnande och fått gnälla lite en stund.
Snart dags att göra lite middag och trots att klockan bara är lite efter två så har jag fått tända lamporna här inne...lite dystert men nödvändigt...

Må så Gott så länge!

I dag har jag bloggjubileum!
Är ett år sedan som jag skrev det första inlägget på bloggen och med vilken fart året har gått.
Att börja med en blogg var inget som jag hade haft en tanke på.
Julhelgen förra året var jag ledig rätt mycket och satt och sökte runt på olika saker på Googles...mestadels så var det trädgårdsintresset som fick mig att söka på olika sidor men även inredning och formgivning.
Hur jag än sökte och så kom dessa eviga bloggar upp...folk som skrev om allt mellan himmel och jord...rätt tröttsamt tyckte jag när det var "egentliga" fakta jag ville ha tag på.

Hemsida var något jag visste vad det var och det var något jag hade i tankarna.
Men hur det var så kom detta ordet "Blogg" upp ideligen...sökte på ordet och blev kanske inte så mycket klokare men förstod att det var en privat sida som dessutom var gratis och mycket populärt...

Hade rätt snart fastnat för ett par bloggar som jag började återkomma till...mycket vackra bilder och go´text att läsa till.
Eftersom jag är rätt så nyfiken av mig och ska testa så - ett tu tre hade jag registrerar bloggen och att det blev blogspot berodde enbart på att de bloggar jag kikat på fanns där.

Nu började en pirrig tid...detta att "jag var med ute på nätet" kändes helt fantastiskt och hissnande, nervöst var det också och så skulle jag försöka få folk att fatta hur de skulle hitta till min sida.
En hel del suckade bara och menade att detta med blogg var enbart löjligt...vaddå egotrippad ungefär (de som sa detta har skaffat facebock under året och vad ska man inte kalla det för...hi hi).
Jag la in någon slags mätare där jag kunde se varifrån bloggbesökarna kom och hur många som kikat på min blogg. Jag var rätt konfunderad ett slag då 95% av alla besökare kom från Kina...
En massa kineser som läste min blogg...hur sjutton gick detta till...fast fnissade rätt gott åt detta...
Den räknaren började krångla en dag så den är borta nu.
Vet inte om alla kineser försvann eller om procenttalet ändrades för att fler och fler svenskar kikade in på min sida...Min blogg har fått en hel massa besök under året och själv har jag hittat massor av underbara sidor som jag är ivrig att hinna med att läsa och kika in på.

Så tack alla fantastiska människor som gjort mitt år till ett mycket spännande år där inspirationen bara ökar i takt med att jag bloggar vidare, ångrar inte en sekund att jag för ett år sedan satt där och klickade mig in på blogspot och registrerade mig.

Önskar Ni kunde smaka på tårtan och jag också för någon sådan har jag inte utan den är fotade ur "Sju sorters kakor" istället.

EN TÅRTA TILL ALLA GOA BLOGGARE OCH ANDRA JAG MÖTT GENOM BLOGGEN
UNDER DETTA ÅRET!

Här nedanför kommer några bilder från idag då snön bäddat in allt till ett sagolandskap.
Tyvärr så har vi plusgrade igen så risken är stor att det har blaskat bort till i morgon. Jag har trots vårlängtan tyckt att detta med snö känns rätt ok så den kunde gott få ligga kvar.

På trappan har min krona som är under "rostbehandling" fått vitt på sig.

Trollhasseln klär i vitt...kikar man så ser man de fina knopparna som ligger klara att slå ut i början av Maj.

Rhodondendron med sovtäcke på sig...

...och på trädgårdsbänken sitter fru snö och glor på oss...Det är äldsta dottern som varit i farten och hon gör aldrig traditionella snögubbar utan skulpterar fram figurer i snön...Tror inte hon blev nöjd med den här...men jag gillar den skarpt.

Ja kära vänner - nu börjar mitt andra bloggår och det ska bli spännande att få följa Er genom årstiderna på nytt...Kanske blir det till att få möjligheten att träffa fler av er "live" igen...Den fyrkantiga burken förvandlad till personerna bakom sga.
När jag var hemma hos Moa i somras berättade jag just om min make och vad han tycker om bloggandet...något skeptisk är han fortfarande och får ibland för sig att det är något slags chattforum med suspekta människor...hi hi...Han får fortsätta leva i den villfarelsen för jag håller ett hårt tag om min blogg.

Kramar på Er Alla och Tack för att Ni Finns!

Så där ja...julen är utstädad och våren kan komma.
Vad händer då...jo det blir iskallt och det kommer snö...helt ogästvänligt att vara utomhus.
Jag som drabbats av våraningar och sprang runt och kikade efter vårtecken i trädgården.

En skogspromenad blev det trots den iskalla vinden och vi hamnade på en av våra favoritplatser runt stan där vi bor. Det är en plats man gärna återkommer till vid olika årstider...

Ser ut som en stor gran men är en sorts Cypress som vuxit sig kanske
20 meter hög...kanske högre...

Små pyttekottar...

Ett lite spindelnät på bergväggen som fått små kristaller i sig...

Hu så grått!

Här är en av alla öppningar som finns uthuggna i berget då det bröts skiffer i bergen.

Brakade till när jag tog det här kortet och en snabb tanke for igenom mig att det kanske var en Björn därinne, såg dock strax att maken tagit sig en tur in i grottan...vilket man inte får...Fick snabbt få ut honom därifrån och lugna ner mig.

Den här skylten finns i början av promenadvägen.


Innan nyår började jag klippa och limma på en idé jag haft ett slag men bara inte kommit till skott med. Ett gammalt fönster som har stått ute i garaget hur länge som helst skulle bli förvandlat utan att det gjordes någon som helst åverkan på det.

Och så här blev det...

Är tänkt att det ska hänga på väggen och alltså inte stå lutat mot en vägg med en gammal telefon som bromskloss...Blev riktigt nöjd med resultatet.

Ha det nu så Gott det går i kylan!