Nu sitter jag här i den sista skälvande minuten av min semester...fem härlig veckor har oundvikligen gått...kommer aldrig igen...suck och stön...(egentligen har jag bara ledig helg så semestern tog slut i fredags).

Ja ja...så får det vara för så är det... Livet kommer att tralla vidare med mig och oss alla, ömsom sol och ömsom regn men visst är de lite gott med vardagen som kommer in i normala gängor igen, skolorna startar och alla kursbladen väller in i brevlådan...

Samma visa varje år...jag bläddrar och läser om diverse kurser man kan gå...Kanske skulle jag anmäla mig till nått....yoga...skrivarkurs..."gör din egen dörrkrans"...
Helt och hållet hopplöst att välja och rätt vad det är så är det oktober - alla kvällskurser håller på med julavslutningar...

Så håller jag på vareviga år...så varför prova något nytt...
Grejen är att när man som jag jobbar schema är det svårt att riktig få någon kontinuitet i vardagen, visst vi påverkar våra scheman på min arbetsplats rätt så mycket men just de där ledig kvällarna är så goa att bara vara hemma och göra ingenting särskilt alls...
Sen är det som det är med mig...jag trivs med att vara hemma, nästan på gränsen till att betraktas som "tråkig"...
Gillar att gå här och hålla på med olika saker...sy lite, läsa, vara i trädgården...Ja detta är nog inget nytt för Er som följt min blogg ett slag...

Det som är nytt från och med början av september är att familjen kommer att få tillökning!
Vi kommer att ta över en liten Tibetansk Spaniel på då 9 månader...helt underbar liten söt och glad krabat.
Vi har varit hos henne och hälsat på, varit ute och gått med henne, gosat med henne etc.
Idag var hon hemma hos oss och hälsade på för första gången och jisses så mycket hon hade att kolla på och nosa på...
Katter älskar hon tydligen så det ska bli spännande och se om den kärleken är besvarad...Idag låg de två katterna som behagade vara inne helt lugnt kvar och verkade tycka att "vi ligger här tills odjuret har lämnat kåken...".

Ja så Ni förstår att det händer lite saker som är utöver det vanliga hos oss men känns helt ok och spännande värre.

Blåklockor längst med vägkanten i svampskogen.

Mossa - bara en koppling till vad som händer när naturen och tiden får ha sin gång...visst är det vackert...svårt att göra om på egen hand och att skynda på...

"Naturen har kastat ankar"
Fast som det är nu skriker också vår natur att vi ska "dra i bromsen"...mossan växer för fort och tänker vi oss inte för både en och två gånger så kan det vara för sent...

"Pladask" - stupad kotte...
Så kommer jag antagligen att känna mig strax före klockan 13 i morgon då jag börjar jobba

~~~~

Höll på och dra runt på en massa böcker härom dagen, staplade om dom i en annan bokhylla än den de stått och knött i innan.
Några gamla biblar kom fram och jag bläddrade snabbt igenom så där som man gör för att kolla om det låg några papper i...Ett tidningsurklipp från okänt årtal föll då ur...och kan man tänka sig...

Mirakelkurernas tid är inte något nytt påfund - tänk Er själva att i godan ro sitta och läsa sin tidning och så få till sig raderna - "Plågas icke mer..."
Visst sjutton hade Ni slagit upp ögonen lite extra och läst texten...kanske insett att detta skulle då vara räddningen på allt...inga bekymmer mer...slängt allt vad magmediciner heter...rusat iväg och köpt Linfrön och hällt i Er kaffe...

Jag bor ju nära Trollhättan så vilken tur jag har...hi ih...

Kunde inte låta bli att ta med den här lilla "saken" på slutet för jag tycker den är så söt på något vis...I alla tider har vi kämpat för att få våra kroppar att må bättre, orka mera, se bättre ut etc och så kommer det nog alltid att pågå...kanske inte alltid med det allra bästa önskade resultatet men trägen vinner...

Må nu Gott Alla Goa Ni!

LITEN UPPSTART

Då var det snart dags att starta upp vardagen igen och det är bara en vecka kvar av min semester och sen rullar allt igång...
Jag kommer att fortsätta med bloggen och har funderat en hel del runt den under min "bloggpaus" (som alltså fortgår lite till).

Känner att jag liksom tappat temat "trädgård" som jag egentligen hade som huvudtanke då jag började skriva. Börjar bli mer och mer av vardagsbetraktelser och funderingar på ditten och datten som kommer upp på tangentbordet plus bilder av växter och annat som kommer i min väg.
Inte så att jag lagt ner min trädgård...å nej då...den växer och frodas men har inte riktigt så många projekt på gång och har märkt att den där ivriga samlarinstinkten av rariteter och konstiga sorter har jag inte tid eller lust till...
Vill ha de yvigt och frodigt runt mig och kommit till den insikten att jag måste böja mig inför växtlighetens egen vilja och ta emot de sorter som trivs hos mig.
Med detta kommer också insikten att jag måste böja mig för det som kallas för ogräs och skulle jag försöka hindra dess framfart så vet jag inte vad mer jag skulle ha tid till.

Så hur ska jag då definiera bloggen framöver..."kuriosa från min vardag" det stämmer ju...hm...tänk, tänk, tänk, tänk...nä hä...jag blir inte ett dugg klokare för det...

Ska fundera vidare och lämna ett besked framöver.
Förresten vad spelar det för roll egentligen - Ni som brukar läsa här inne är väl redan vana vid mina ibland tvära kast från det ena ämnet till det andra...

Fast nu är det skogsperioden som startar och första svampkorgen är plockad och infryst.
Regnet har satt fart på Kantarellerna och de verkar ha bråttom upp - som om de legat där och lurpassat i väntan på väta ovanifrån...så tjo ho vad livat att få veckla ut sin gula hatt!

En vemodig känsla slog mig påtagligt, inte så att det såg höstigt ut mer än lite torra gula löv som virvlade utan det är ljudet som är ett annat. Det bråda fågelkvittret har tystnat, fågelungarna har fötts och lärts upp - årets cirkel är sluten...Nu planerar de kanske flytten söderut...vem vet...
Snart kommer våra fläderbuskar att vara överfulla av tjattrande halvfulla trastar och annat i fågelväg som äter sig rusiga och proppmätta som ett sista stort kalasande inför den mörka perioden.

Hu så dystert det blev nu...nästan som i november...skärpning på mig.
För än är det faktiskt sommar och lättar bara molnen en smula kan man både sola och bada, goa kvällar med levande ljus utomhus och det växer så det knakar fortfarande.

Ett typiskt Lingon.

Detta är en bekant till oss som är ny i släkten, bara 5 månader men stor ändå.
Vi träffades på hans sommarställe i slutet av juli och är en Leonbergerhanne en mycket trevlig typ och så godmodig...

Så där ja...nu blir det inte mer för denna gången men vi hörs snart igen!

Ha det Gott på Er Alla!