Känns som om jag har gått i ide...infektionenen drar vidare och i fredagskväll (25:e) drog tempen upp i höjden rejält.
Alla värden är kollade nu och det är "bara" en enveten virus jag dras med...alltså hjälper inte antibiotika...suck.
Hela helgen som gick låg jag mest o dusade i sängen, var uppe lite mellan varven men tempen har legat stadigt på runt 38.
I måndags var jag nästan feberfri men har valt att vara hemma från jobbet för att ge mig själv en chans att vila.
Jag är trött på att stoppa i mig Ibumetin på morgonen för att kunna gå i väg och jobba. Sen ta en tablett till frammåt lunchtid - för att sedan gå hem och bara vara helt slut och bara längta till sängen.
Igår var jag uppe nästan hela dan och den gångna natten har jag för första gången på länge sovit

i ett sträck utan att vakna av min envetna hackande hosta.
Så kanske går det åt rätt håll nu.

Väder har vi haft...regn, regn och...så ytterligare regn. Åskan har gått runt där vi bor med besked och jag såg i vår lokaltidning idag att grannkommunen drabbats rejlt av ovädret som drog fram i måndagskväll...
När man läser så låter det som sådant oväder som förr bara dragit fram neråt i Europa...men "nya tider" verkar stunda.

I går hade vi en solig och lite kylig dag men en stark kontrast till det som varit. Hittills idag så har vi sol men har pratats om mera regn.

Vovven har varit "sympatisjuk" och legat troget vid min sida och sovit sen i fredags...de andra i familjen har varit ute med henne men så fort hon kommit in igen så har hon rusat upp till sängen och krupit ner hos mig...vi sover skavfötters.
Så vovven får representera mina senaste dagar...

Sover så gott på kudden.

Ska det vara nödvändigt att väcka mig...

Ja ja...ja ska gå upp...

Ser Ni...jag sitter upp.
I morgon ska jag jobba igen men på fredag är jag ledig och kan vila ut igen...blir en mjukstart sga.

Måste iväg och ordna mina föräldrars grav nu inför helgen - jag har redan börjat tända ljus där.
Tycker om alla lyktor som lyser där i höstmörkret på kyrkogården, stillheten och friden som så mycket präglar platsen.
De människor man möter hälsar lite försiktigt...som om vi kände varann i någon slags ömsesidighet och samförstånd...

Ha det Gott!

Det regnar idag!
Är en riktig höstrusksdag och på morgonen fick jag se att hela vår ena Idegran var fullknökad med Sidensvansar som åt de röda bären.
Min pappa sa alltid att då de kommer in till stan är vintern på väg och nära.
Så är bara att bita i hop och inse fakta - Vintern är snart här!

Hostar och hackar det gör jag om inte ännu mera de senaste dagarna...inbillar mig att då "börjar det närma sig slutet"...ja...på infektionen då alltså...
Nätterna har varit hemska...jag halvdusar och hostar därimellan...orkar inte ens gå upp för att göra mig något varmt att dricka...
Vovven har tydligen vant sig för hon ligger helt stilla och brukar inte putta på mig förrän vid 3-tiden på natten för då ska hon ut i trädgården och kissa lite...sen rusar vi upp och kryper ner under täcket igen...

Jag gillar nog hösten på ett eller flera sätt...har funderat på vad jag tycker...
Hösten är för mig rena "villervallan"...ena stunden sol och andra stunden regn...
Varmt, kallt...gråruggigt och hög och klar luft...Vind, storm, stilla...frost och mildväder...Allt sker så fort...
Lite som "baksidan av April" kanske...

April är den stora transportmånanden till våren/ljuset...hösten den stora transporsträckan till vintern/mörkret...men å andra sidan så är det just dessa perioder som sluter årstidernas cirkel...
Uppvaknandet och vilandet...

Höjdpunket på "uppvknandet" är Midsommarfirandet och mitt i "vilandet" firar vi jul med en massa tända ljus på olika vis.
Jag kan förstå de gamla "hedningarnas" ritualer vad det gäller midvinterns firande..."blotet" - offergåvor till gudarna för att klara sig över vintern.
Samma sak vid midsommartiden då det var kalas för ljusets återkomst.
Häftigt för jag känner att jag fungerar på samma vis...

I helgen kom vi ut på en skogspromenad till slut och det var så gott att lufsa där bland löven...Solen sken och det var bara en svag vind som fick löven att singla helt stilla från träden.

Vägen vi gick fram.

"Böckernas värld".

Vattenblänk!

En matta att bokblad.

Trollmossa på stenarna.

Den lilla rastplatsen hade dekorerats på det mest fantastiska vis.


Väl hemma igen gick jag en runda i trädgården men kameran och växtligheten den kämpar på ännu.

Min perenna Fuschia blommar ännu med sin spröda blommor.

Den här måste dock förvaras skydat under vintern men även den står ute och blommar frejdigt.

Rosenknopp som faktisk har en möjlighet att hinna slå ut om inte frosten tar den.

Vår gula ros ut mot gatan är full av knoppar...hoppas de hinner att blomma lite till.
Är ledig idag och ska strax kura ihop mig under täcket och sova en liten stund till...hostar det göra jag men lite vila blir det ändå.

Ha det gott i höstrusket!

Idag har jag inte gjort många knop.

Varit ledig och slöat helt och fullt. Har tyckt lite synd om mig själv då snuvan fortfarande håller i sig och att det är tröttsamt att gå runt med en infektion på det här viset.

När jag vaknade i morse så kikade jag ut och kunde skymta solen bakom molnen, trodde det skulle kunna bli en lika fin dag som vi hade i går...men under förmidagen så "mollade" det till sig på himlen mer och mer och vid middagstiden så var regnet ett faktum.
Min plan var från början en långpromenad med kamera men trots ett bra regnställ så lockade det mig inte ett smack...Lilla vovven såg mycket tveksam ut då vi gick en sväng runt i kvarteren och blev jätteglad då vi kom till vår grind igen.

Tror jag har velat klart runt mitt bloggande nu...eller snarare bestämt mig.
När jag väl drog fram datorn och började kika runt på alla Era sidor så kände jag helt klart att detta vill jag inte vara utan...
Så mycket energi och kloka ord som möter mig, vackra bilder och idéer som smittar - går inte att låta bli helt enkelt.
Tänk så många sidor det skulle bli om man slog ihop alla dessa ord till en bok...eller bara skrev ut allt.
När jag kikar på sådana där listor över bloggplaceringar så ser man ju siffror på antalet bloggar som finns...milde himmel...det är ju en folkrörelse för tusan!

Har rotat runt lite här hemma idag och ibland upptäcker man saker man liksom inte har sett fastän de stått "mitt under näsan" på en hur länge som helst.
Ämnet för idag blev ett tårtfat eller uppläggningsfat som jag haft tomater liggandes på för mogning en tid. Nu är det tomt och plötsligt så "såg jag det".
Vände och vred på det och tycker att det är väldigt fint...vet inte var det kommer ifrån men det spelar mindre roll.
Nu är problemet vad det ska vara till...kanske ljusfat eller just till tårtfat (fast då ser man det ju bara ibland)...det får "stå till sig" ett slag så kommer jag nog på något

Den här morgonblicken ut, den gav mig förhoppningar om en vacker dag...men tji fick jag.

Den här stämpeln sitter på fatetets botten.

Visst är det fint!

Lite suddig hund på vår kökssoffa och nu börjar hon tåla att kameran kommer fram.

Här är hon egentligen i full galopp - jagandes Sallykatten som just ligger och slår med svansen framför henne...de ser så himla fåniga ut ihop men de leker verkligen.

Ja detta var ett "koka soppa på en spik"-inlägg detta. Fick bara lust att knåpa ihop något och få sitta här ensam i godan ro en stund. Ska strax ta min lilla hund och promenixa i höstrusket...tycker faktiskt det är lättare att stå ut med skitväder då det är mörkt för då slipper man se eländet.
Ska tidigt i säng för i morgon är det jobb igen...tre dagar och sen ledig...

Ha det Gott!

Datakrångel är en plåga och virusskydd som inte funkar som det ska gör mig tokig.
Har efter en veckas trassel fått igång datorn och detta har i stort sett tagit hela dan i anspråk. Gör förvisso inte så mycket att jag suttit stilla och pulat framför skärmen för de där evinnerligt tråkiga förkylningsvirusen sveper runt familjen fortfarande.
Maken som inte varit dålig sedan 1990 (på hösten) - han hostar och hackar så det skallrar...
Ungarna snorar och byter av varann i att vara hemma från skolan.

För egen del är jag piggare...kanske Rosenroten gjort lite verkan ändå...Jag har satt igång att sticka mössor och stickat har jag inte gjort på många, många år.
Är riktigt trivsamt att sitta här i lampans sken och låta tankarna fara i samma takt som mössorna växer fram...Är inga större krav på tankeverksamhet då det är den där strutformade modellen som är modern just nu...bara att sticka på utan att behöva tänka på mönsterpassningar och intagningar hit o dit...
Gillar den där modellen och jag känner mig lite som vätten då jag trycker ner mössan över öronen...

Mössan har blivit ett väldigt praktiskt plagg i mitt nya liv som hundägare.
Den håller kylan från sjön borta då vi promenerar där nere och den döljer en yrvaken frisyr då vi ska ut tidigt och gå morgonpromenaden...
Går bättre och bättre med katterna och vovven nu, katterna har återvänt innomhus och har lärt sig sina egna knep att bemöta vovven.
Sallykatten och hunden leker rent av men de andra två katterna visar tydligt att den där varelsen är totalt onödig...de sitter gärna uppflugna någonstans och kikar ner på allt dumt som jycken hittar på...

Det kan bli så att jag avslutar min blogg men har inte kommit till något beslut riktigt ännu.
Ännu så länge så känns det som ett stort steg att avsluta något som varit en källa till så mycket inspiration under långt tid och att inte vara med alla härliga människor som jag mött här under åren...
Har haft lite funderingar på att starta upp en ny blogg med ett helt annat upplägg...känner mig lite "fast" i en mall - jag skapat själv förvisso...hm...
Har inte varit inne och kommenterat så värst flitigt på Era sidor och det gnager en sorts snyltarådra i mig just för detta...men jag gör det jag hinner och orkar.

Kan meddela att jag har börjat få lite känning av julfeber...Kikade i en låda där jag har lagt undan julpysselgrejer från förra året och kom på att tiden går fort...kanske skulle jag sätta igång lite tidigare i år...
Inte blev känslan mindre då jag kom in på ICA och fick se att de skyltat upp med adventsljusstakarna redan...En stor pall stod upplockad precis då man kom in i butiken...
Måtte vara rekord för den skyltningen.

Min älskade kottesamling är bra till julgrejs.

Men ännu så blommar Fuschiorna...stora och maffiga och fullt med blommor!

Kärleksörten är trogen och den lyser upp där den växer.

Ja...lurvekatten har inte fattat att ligga anständigt...raklång låg hon på trädgårdssoffan och värmde magen en av de härliga och soliga dagarna vi haft i veckan som gått...
Här blänger hon på vovven som så gärna hade velat pussa henne på örat om hon hade fått komma nära...men nått måtta på kärvänligheten måste det få vara så jag fick hålla henne undan med kopplet.

Ja detta var några rader från mig sent på lördagskvällen...där ute blåser det och molnen far i tunna skikt över en nästan klotrund måne. Löven virvlar ner mot backen men ännu så länge har inte frosten kommit åt att ta dem helt och hållet. Den tidigare varmröda färgen har mer och mer övergått till gult...snart, snart är det bara mörka grensiluetter kvar och mörkare blir det...

Ha det gott på Er alla och tänd många mysiga ljus runt Er!