10 november 2007


Någon snö fick inte vi och ingen storm heller, blåsigt och kallt blev det och nu är det minusgrader därute.
Jag är barnsligt förtjust i oväder...visst sjutton så vet jag att våra vädergudar inte är nådiga mot oss alltid och att vårt samhälle är mycket sårbart...
Men varje gång det börjar komma väderprognoser som varnar oss för någon form av oväder så sitter jag som klistrad framför rutan...
Sen går jag in på SMHI:s sida om varningar och riskområden...
Det första jag gör om vi ligger i riskområdet är att gå ut o kolla läget i trädgården . Plockar undan saker som jag tror kan stå på fel ställe, kollar så att växhuset är igenbommat och ibland så surrar jag takfönstren lite extra hårt.
Misstänker att detta låter helmysko...men tror mig ha en förklaring...

Vädret och naturens makter är det enda som människan inte rår på och kan göra något åt. Det som sker det sker och vi har bara att förhålla oss till det...vänta och se hur det går.
Jag känner ödmjukhet och respekt inför naturen som liksom spelar ett spratt med oss bara för att tala om för oss "lilla människa - tro inte att du är så mäktig som du tror".

Vi i vår del av världen ännu så länge besparade de riktigt stora katstroferna på väderfronten hittills...Hade kanske varit annorlunda om jag visste att det kunde vara Tromber och Monsunregn som var på väg...men saker och ting händer runt oss för det har vi ju alla märkt av...och om vi inte snart skärper till oss så vem vet...

Visst sjutton är jag rädd när åskan dånar över huvudet eller stormen håller på att riva av taket av huset och fönsterrutorna skallrar...
För många år sen så hyrde jag en liten röd stuga med skog omkring utanför stan och jag bodde där helt själv...
En natt drog ett åskväder in och de smällde och blixtrade hela natten - gissa om jag var rädd.
Jag satt i köket med gummistövlar på fötterna hela natten - ja ni läste rätt - jag fick för mig att gummistövlarna skulle göra så att åskan inte slog ner i mig...På morgonen drog ovädret iväg och då kunde jag till slut somna.

Ja detta inlägg kom till av de varningar som vi fick i slutet av veckan om oväder.
Ute på vår uteplats har jag tagit bilder på det som blommar och vid ett hus längre ner på vår gata finns mörkröda rosor mot en husvägg...


Vit Pelagon som fortfarande blommar...


...och Fuschia Göteborg är en seg rackare...

Så då var det dags att dra sig mot sängen och min bok igen...två filtar har jag fått på mig nu och jag sover så gott därunder...

Fortsatt Go Helg på Er Alla!

16 kommentarer:

Moa sa...

Jadu Malin vädrets makter rår man inte på och visst har det känts som vi får värre väder med åren eller är det bara inbillning. Det blev inte så mycket med storm och regn.. för oss som tur var och nu är det minusgrader. När jag var ute med hunden förut så var det is på alla pölar.. vi går mot istider.. =).. fina blommor som blommar än hos dig.. i uterummet blommar mina pellisar för fullt än.. ha det gott.. Kram Monica

Dubbelörn sa...

Ingen storm men däremot snö o bara så vackert... Har njutit hela dagen av solen o ljuset o skiftningarna ute.

Mårbacka blommar fortfarande inne, både den rosa o den vita. Känns som en fläkt kvar fr sommaren...

Kramar

Anonym sa...

Härligt att få höra dej berätta såhär...
Gummistövlarna tror jag gav en slags trygghet som behövdes just då, smart, tycker jag!
Underbart ljuvlig pelargonbild *fastnar med blicken och njuter*

Stjärnklar natt hos mej.
Mina täcken väntar, har alltid två *fniss* plus en massa hundar runt huvvet och fossingarna...ja, du vet hur jag har det :-)

Kramen från Eva

Birgittas minnen sa...

Visst är det något speciellt när snön yr runt huset och det blåser, men man vill helst sitta inne och titta ut. Vi har det väldigt vackert nu med julkortssnö och sol och några minusgrader, man blir glad. Jag har en vit pelargon i köksfönstret, den sista tappra, men nu har jag köpt en amaryllis i stället som jag väntar på. Det finns alltid nåt nytt som väntar på en. Kram och ha en bra söndag.

Anonym sa...

Ja, olika väder påverkar oss människor, helt klart! Jag kände mig rätt liten här uppe i Boden under min första vinter för några år sedan när snön vräkte ner i ett helt dygn och man undrade hur man skulle ta sig ut genom dörren dagen därpå...:)
Och..gummistövlar..dom är bra till mycket!! Min mamma och jag satt ofta med just sådana på oss när åskan gick. Hade vi bilen hemma satt vi i den, med stövlarna (!) på oss, när det blixtrade som värst! Rätt kul minnen du påminde mig om, faktiskt..:))
Ha en fin söndag! (Utan oväder!!)
Kram, Kirsti

Pia Puma sa...

Jag gillar när det åskar. Förr när vi hade hus satt jag ofta på balkongen o myste under en filt när åskan mullrade. Men när den kom för nära gick jag in men mest pga av att det låter så högt.
Visst har jag respekt för den men på något sätt blir det en skräckblandad förtjusning.

Det var som det stora ovädret vi hade -95 för nästan 12 år sedan. Träd låg som plockepinn, snön samlades i stora drivor, tak blåste av husen o skolor ställdes in.

Men vem glömmer inte vintern -85 -86 här? Oj oj oj vad snö vi fick. Pappa hämtade mig hos min farmor och farfar, vi fick gå hem för det gick inte köra bil. Det var så mycket snö att man inte såg var vägen var så pappa och jag hamnade i ett litet dike. Tur hann höll mig i handen för jag dök under. Men som barn hade man kul med all snö det året. Pulka, skidor m.m. Suck det är nästan synd om dagens barn här hemma nu för tiden som inte får vara med om den snön.

Japp då har jag skrivit en novell ja.... haha sorry ;)

Elzie sa...

Nja du! NÅgot oväder vill man då inte ha mer. Inte efter att ha upplevt både Gudrun och Per. Då är man glad så länge det låter bli att blåsa!!
Men vi fick en fin dag i alla fall. Soligt och minusgrader. Härligt.
Hoppas du får en bra vecka.
Kram Elzie

www.nestorforlag.se sa...

Vad kul att hitta in till din blogg, ville bara säga hej innan jag gick.

Lusthuset sa...

Nej ovädret verkade som det kom av sig, men snö fick vi faktiskt för första gången i år i Skåne. (se min blogg). Det var så vackert och riktigt mysigt. Du sa en sak, kanske man skall kolla takfönsterna på växthuset. Tack! Hoppas du får en bra vecka. Det kommer nog fler oväder skall du se.

Tankevågor sa...

Det här tycker jag var riktigt roligt att läsa för jag känner så igen mig i dina ord! Har en liten ö i Stockholms skärgård. När det åskar som värst där ute så går jag runt och ställer vattenhinkar runt husen som jag fyllt på från våra regntunnor.

Känslan av att åtminstone gjort något känns bra, sen får vädrets makter råda.
(Har också surrat saker i stormarna där ute)

Anonym sa...

Blir lite full i skratt - kan se dig framför mig, sittandes i åskvädret, iklädd nattlinne och gummistövlar *ler*.... Men jag håller med dig - jag brukar också fixa lite när det varnas för oväder. I barndomen så bodde vi på landet och gick strömmen så var det kört.... Så trots att vi bor mitt i stan så tappar jag upp vatten i dunk, hämtar in ved, tar fram ficklampa och ljus så att det är nära till hands. Går strömmen hos oss så stannar vår värmepump..... ett spritkök finns i källaren nära till hands. Men jag gillar också oväder, tycker om att sitta inne och vänta ut det.... fast det är ju tråkigt om datorerna inte får ström *ler*... Läste ditt inlägg om gåvor och hjärtan och jag skulle gärna vilja göra detsamma men hinner inte just nu - kanske det får lika bra längre fram? Ha en god vecka, kram 8`)

Åsas Kammare sa...

Oväder ja, minns en natt i Israel då det dånade så vi trodde kriget brutit ut. Premiärministern hade blivit mördad ett par dagar innan och landet var oroligt. Vi vaknade mitt i natten och trodde faktiskt att det var kanoner, men när vi förstod att det "bara" var åskan kändes allt bättre.

Åskan är trevlig om den är lite på avstånd...

Anonym sa...

Jag gilla vädrets växlingar. Solsken, snöstorm, molningt, åska... Men - jag tycker förstås det är jättehemskt med alla orkanvarningar, tyfoner, översvämningar och allt sånt, fruktansvärt skrämmande. Lagom är bäst. Ha en fin vecka!

Anonym sa...

Ja.. vädret kan man inte rå på.. tänk om alla skulle få fälja väder..=)) men jag har också respekt för väder o vind..
När man ser bilder från USA där det är översvämningar o hård blåst ja.. man kan ju bara tänka på Per o Gudrun..=(/åsa

Anonym sa...

Vilket härligt mosslandskap du har gjort. Har suttit i tunn långärmad tröja på restaurang i Rom den senaste veckan, och kommer hem till ett snöklätt Sverige, suck. Jo visst ska det vara snö till jul och på bussen hörde jag två ca 17 åriga flickor prata om att de varje år gör snölyktor, men snögubbe det var allt flera år sedan "ler". Ha det gott, Karina.

karinas.tradgardsblogg.se

www.nestorforlag.se sa...

Ja det är mäktigt när det blixtrar och dundrar, tänk då att bo där det blir orkaner och liknande.
Jag har inte haft någon snö hos mig heller, ha en fortsatt trevlig kväll..