Ja vad säger man om de senaste dagarna...inte mycket...inte jag i alla fal...

Ibland är det bara att konstatera att det blivit som de blivit och just nu så är läget så här...

Fredagen var jag ledig men var tidigt uppe för att fara i väg på mammografi, snön den yrde och vinden ven men det hela var hanterbart och rörde sig då inom de ramar som den här vintern redan gett oss rejäla prov på.

Dagen innan hade jag fått ytterligare fröer med posten plus en sprillans ny trädgårdstidning...snön som föll var bara en lek med vårkänslorna tänkte jag och tog det med ro...Det fortsatte snöa hela kvällen...o natten...

Lördag morgon så var då "katastrofen" ett faktum...Det verkade som om all den snö som skulle ha kommit tidigare år hade drösat ner över oss på en och samma gång och dessutom  fortsatte den att virvla ner...

Det höll i sig med snöfall fram till söndag morgon och då bröt solen så sakteliga fram...

Snövallar på söndag eftermiddag.

"Högen" till vänster är mitt växthus...ser Ni kärran strax bakom...
Den gröna ställningen är ca 2.5 meter hög och därmed får drivorna en proportion...

Jag har börjat så...lite ettåriga blommor...dvs de som ska sås tidigt...

Märkte snart att alla sålådorna måste finnas ute i växthuset och en dag i mitten av förra veckan så var jag där och försökte skotta upp dörren, fick fram den och tänkte att låter jag det vara så kan vårsolen smälta isen vid listen så att dörren löper igen...

Ja...Ni förstår ju själva hur läget just nu är...Det blir till att ordna med nya byttor för det fröer som ska ner framöver.

Min väg hem på söndag eftermiddag...

Bandvagnar har "ryckt in" för att hemsjukvården ska kunna komma fram...

Sonen ställde sin cykel på torsdagen och maken ställde skyffeln där på lördag...

Ja det var inga vårbilder här inte och just nu vet é katten om jag vågar "drömma" så mycket mer...Mer snö är på väg enligt media och vart den ska ta vägen när "min" vår kommer vet é sjutton.

Vänern som omgärdar staden är helt frusen och isbrytarna går i skytteltrafik för att hjälpa fraktfartygen upp och ner genom landet...När sjön är så pass frusen så vet man ganska så säkert att det inte kommer att blåsa ljumma vindar på länge än...

När jag växte upp och råkade nämna att det var kallt så var det alltid någon släkting som berättade om krigsåren på 40-talet och sa att "...då var det kallt må du tro...och snön låg fram i maj...".

Antagligen så kommer jag att låta likadant en dag...samt berätta om vintern 2010...då kommer jag nog att säga..."Jisses vad snö vi fick och precis lagom till vårdagjämningen/midsommar?..." - Klart man måste ta i lite och få de stackars veka barnen att förstå hur illa vi hade det...

Skotta lugnt och det blir vår!