3 maj 2009

I dag har det inte direkt varit något trädgårdsväder...inte sådant som jag vill ha.
Gråmulet och en lite kylig vind har lagt lite sordin på dagen.
Tog istället vår lilla vovve på långpromenad runt staden (Vänersborg) vi bor i och för en gång skull så tog jag med kameran.

Vi bor i en småstad och den är lite av en "slow town"...hm, det finns säkert de som tycker något annat. För mig är detta inte något negativt utan precis så som jag vill att det ska vara.
Vi har nära till Göteborg, nära till havet, skogen och vatten runt om oss så det finns ett utbud att välja på som inte behöver kosta skjortan då lusten för "aktiviteter" pockar på.

År 1644 blev vår stad förklarad stad och from det året har den legat på samma plats. Innan dess fanns ursprunget till staden några km utanför nuvarande stadsgräns och där kan man se lämningarna än idag. Staden har spelat en stor roll vad det gäller frakter från Göteborg som skulle forslas upp genom landet och vice versa, staden ligger vid början eller slutet av Göta Älv.
När jag var liten på 60-talet så var det fortfarande en massa liv i hamnen och jag minns att mamma och jag promenerade där på väg till Olssons Fiskaffär.

Min stad är numera en riktig sommarstad med badplatser överallt nästan mitt i centrum och det finns gott om caféer med uteserveringar. Båtgästerna brukar hitta hit till vår fina gästhamn, fast den den gamla hamnen finns fortfarande kvar och den är riktigt fin.


Vår stad och staden nästgårds har snart vuxit ihop och det går lätt att cykla emellan.


Så här heter den promenadväg jag gått på idag och den börjar där centrum tar slut.


Till den stora parken gränsar stadens bebyggelsen helt nära intill.


Den mysigaste kaffestugan vi har finna här och när det är varmt en sommarkväll så finns det inget mysigare ställe att sitta.


Vänern och Hallesnipen (spetsen av Halleberg) får man som utsikt vid fikat.


På senare år har kommunen satt ut badtrappor lite här och var.


Finns en massa små badvikar med sandbotten runt om hela parken och det finns tom toa att tillgå om nöden gör sig påmind.


En liten näckrosdamm.


Den här lilla statyn är utbytt men det stod en liknande där när jag växte upp - gissa om
man som barn tyckte det var kul att gå med och kika på "kissande statyn"...


I parken sitter Birger Sjöberg´s Frida och kikar ut över vattnet.
Förra året vid den här tiden var det stort pådrag i vår lokaltidning för en morgon hade någon plockat med sig hela Fridastatyn. Veckorna gick och polisen hade inte ett spår efter henne...
men till slut så hittade man henne på en rastplats en mil norr härifrån - inslängd i ett buskage.
Nu är hon åter på sin post och troligen så sitter hon rätt hårt nu...


Här står jag vid vattnet och kikar in bland träden.


Detta är ena ändan av parken och framför oss ligger staden med den gamla hamnen i förgrunden.


Det ligger en skola som gränsar till parken och skolan har utsikt över vattnet.
Våra tre barn har gått låg- och mellanstadiet där. Skolan är över 100 år och vad jag vet så har all min släkt på min mammas sida gått sin år i skola i denna byggnad.


Till sist en liten Magnolia som planterats i rabatten runt Fridastatyn, just inte så mycket mer som blommar där ännu men sommartid brukar det vara fullt med blommor.
Av tradition så har Frida alltid en bukett med friska blommor i sin hand men vem som sätter dit dom har jag inte en aning om...


Så där ja...blev ett inlägg till innan veckan drar igång igen.
Låter nästan som om jag är en riktigt "patriot" vad gäller min stad...Den är nog som alla
små städer runt om i vårt avlånga land med sina interna stridigheter och bekymmer, idyllen ligger som ett skimmer över det hela...
Då jag var tonåring så fanns det inte någon mera töntig stad än denna - så inskränkt och så världfrånvänd, målet var att ta sig härifrån så fort som möjligt när skolan var avklarad.
Jag som många med mig gjorde just detta och "prövade lyckan" på annat håll och annan ort.

Åren gick och "precis som många andra" upptäckte jag att staden där jag växte upp faktiskt stod för en "grundplåt" av någonting - trygghet kanske...vem vet...
Men ett vet jag och det är att under mina år på "annan ort" så saknade jag vattnet och att kunna se vattenhorisonten.

Just nu så låter våra tonåringarna här hemma av och till som ett eko av mig själv för ca 27 år sedan och jag vet att de måste få komma på själva vart de ska ta vägen...Vissa saker går inte att "lära" ut, vissa saker måste man få komma på för egen maskin...så jag håller tyst.

Nu ska "småstadspatrioten" strax krypa till kojs med en bok.

Ha det Gott!

8 kommentarer:

Elins tittskåp sa...

Åh, så trevligt att få komma med på en guidad tur i Vänersborg, Lilla Paris, som Sjöberg skrev så förtjust och jag kan förstå att du gillar den staden efter vad jag kan se på dina bilder. Själv har jag bara passerat stan på väg till Göteborg när man åkte igenom stan, jag vet inte om det finns någon förbifart utanför nuförtiden, så nu kommer man väl inte förbi bara så där.

Men visst är det svårt att inte bo vid vatten när man är van att göra det, det är nåt visst, det drar i en hela tiden...Och det verkar ju toppen med närheten till det man vill göra och se, men ändå en småstadskänsla, som man uppskattar ju äldre man blir, när inte det är det häftiga som gäller längre utan man vill helst bara gå omkring i sin trädgård och sniffa och gräva lite eller bara stå och glo.

Jag hoppas du får en fin vecka även om det blir lite svalare, här ser det lite mulet ut så det blir nog regn lite senare, men det kan vara bra för marken och blommorna. Kramar Birgitta

essemia sa...

Vänersborg ser riktigt fint ut. Så många fina ställen och så detta promenadstråk. Kanske skulle stannat till där och inte bara åkt förbi som man gjort tidigare.
Hoppas du får en riktigt bra vecka.
Kram Elzie

ÅsaGåsa Jord under naglarna sa...

Tack för rundturen. Vilken mysig stad du lever i! Roligt att Frida-statyn alltid har färska blommor!!

Ha det gott.

Susanne sa...

Men så gött att du är tillbaks! :-)
Det glädjer mig och vilken underbar rundtur du bjuder på. Har inte varit mycket i Vänersborg trots att vi bor nära, men åker man så åker man ofta längre från hemkommunen, dumt egentligen då det finns så mycket vackert nära inpå.

Vi bor ju också intill hav och nära en sjö, utan vatten skulle jag ALDRIG kunna bo.

Må så gott och kram!
//Susanne

kirsti sa...

Tack för trevlig stadsvandring! Riktigt fint har du det där!
Jag är dåligt på att "se städer".. och kommer sällan ihåg hur det såg ut efter att ha besökt någon ny stad.. Stirrar väl bara på allt som blommar och flyger förbi, typ..:)
Det sista Per och jag gjorde innan jag flyttade hit upp var att följa med på en Stadsvandring i Västerås, ordnad av Turistbyrån. Jag såg plötsligt mängder av vackra hus och annat jag aldrig tidigare tänkt på trots att jag vuxit upp i staden! Nästan lite pinsamt.. Per suckade och frågade om jag ägnat hela ungdomen åt att spana på killar..:)
Ha en fin vecka, min vän!
/Kirsti

Dubbelörn sa...

Det är en mysig stad, har passerat den ett par gånger o t o m fikat där ;).

Vår resa gav mersmak o jag åker gärna tillbaka. Men tror nog att juli är en mardröm *skrattar*.

Varma kramar

Dubbelörn sa...

Min nästa mening refererade till vår senaste resa till Bohuslän *skrattar*. Och din kommentar hos mig om somrarna där.

Fjällbacka är ett paradis, men fick en känsla av att platsen i juli kanske inte var jämförbart med ett paradis. *gapskrattar*

Turister, båtfolk o annat löst ;)

~mormorshem~ sa...

En sån fin liten stad du bor i...!
Kan förstå att du återvänt, och trivs.

Själv bor jag i en ganska så ful stad, som är ökänd för sina stela ansikten :-)))

Det är väldigt roligt att Du är tillbaka, med ord och bilder!


KRAM från Eva