21 maj 2009

Livet är märkligt
och spelar oss ständigt spratt.
Vi hoppas och tror evinnerligen
att den lyckliga sagan ska ha sitt slut...

självklart
så ordnar sig allt
på något vis.
Inte på det sättet vi kanske tänkt oss
men allt har sitt slut.

Tänk det levande och tänk dess motsatts,
vad får man då...?
Jo precis den tid vi har där i mellan,
precis där jag och du sitter just nu...

...mitt i Livet
med alla möjligheter att planera
sin dag...dagar...-
men var finns början och slutet...

När man är
frisk så är livet enkelt
och självklart...saker sker
och rättar till sig...

Sjukdom finns inte med
i livsplanering
och när den dyker upp
så går den över...

eller...

...några
drabbas så hårt...
kämpar emot...
finns ingen hjälp mer...

vänta...vänta...
längta...längta...

på att tiden inte räcker till...

Så kom slutet!

Förgätmigej!

Det här vart tungt att skriva...vet inte att detta skulle komma med över huvudtaget...men nu är detta med!

Jag har mist en vän...arbetskamrat och jämnårig
i cancer.
Begarvningen
var i går...
I dag var jag vid graven...
Vår vän är där!

Tears in heaven!
Eric Clapton

7 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Sitter här med tårarna rinnande o blir återigen påmind om det sköra livet. Livet som plötsligt kan förändras. Jag har skrivit om min väninna som fick sitt besked till jul o 6 mån senare var borta. Man o två små barn stod kvar o förstod inte vad som hänt. I sommar blir det tre år sedan o nu först har livet kommit tillbaka, även om det aldrig blir detsamma igen.

Saknar henne så mycket...

Känner så med dig Malin o vet hur fruktansvärt smärtsamt det är.

Efter allt vi varit med om så lever vi mer i nuet. Vi tar tillvara det vi har o förstår att uppskatta vardagen små guldkorn.

Jag fick själv ett skrämselskott för ett par veckor sedan. Det kändes som om någon knackade mig på axeln för att påminna mig om att inte ta något förgivet...

Tears in heaven är också "min" låt. Den hör för alltid ihop med vårt lilla änglabarn.

Håller om dig vännen...

Cc sa...

Det är inte en höjdpunkt i livet när man drabbas av sorg. Min pappa gick samma väg till mötes och då undrar man var rättvisan tagit vägen. Ang munkarna så fick jag en forma av mor med 2 hål , den var skitbra till minkarna, visst blir de mindre men fasikan vad fort det gick presic som att baka pepparkakor. Helt klart länka du, jo det finns mycket man vill skriva av sig i denna blogg men tar det lite lugnt man vill inte skrämma folk med det man har på hjärtat. Kram och tack för komentaren.

Lallis - liv och leverne sa...

Åh. Så otroligt tråkigt!
Känner med dig och kramar om. Hårt.
/Lallis

Eddan sa...

Vad tragiskt, livet är verkligen inte rättvist.

Släktingar till mig miste sin pappa i en olycka i onsdags. 4 halvvuxna barn står utan sin far.
Han åkte utomlands på semester och blev ihjälkörd av ett tåg dagen innan hemfärd.

Livet är skört!

Ta vara på varandra!

Kram från Anette

kirsti sa...

Vackra ord.. klart att det skulle vara med på din blogg. En stor kram till dig, Malin!
/Kirsti

Anonym sa...

Så vackert skrivet och så sant!!! ibland är allt man kan säga att livet är orättvist!

Massa kramar till dig fina, tänker på dig!

Kramar Mia

Elzie sa...

Förstår precis hur du menar. Hade det likadant i våras. Man är dålig på att uppskatta livets fulla värde.
Hoppas du får en bra vecka i alla fall.
Kram Elzie