5 september 2009

Det är mycket just nu och då menar jag inte tråkiga grejer som måste göras.
Den nya kameran är här och den kräver sin kvinna...Jag har laddat upp manualen på datorn och sitter med kameran brevid mig samtidigt som jag läser om alla diverse funktioner och inställningar som finns...milde himmel så mycket det är att lära.

I går tryckte jag hej vilt och vred in olika funktioner lite på en höft och kan inte säga att resultatet var så värst mycket att hurra för men klart intressant...
En hel del av inställningarna på funktionsratten känner jag igen från den förra kameran men förutom den så tillkommer det en hel massa annat som jag inte på långa vägar behärskar och inser att det kommer att dröja innan det blir tal om bilder som jag kan känna mig nöjd med.

Det är verkligen september nu och då menar jag vädermässigt.
Känslan av höst kom så snabbt...när jag skrev sist hade vi precis fått oss en sommardag till låns men den avlöstes strax av gråväder med regn och snålblåst.
Kvällarna har snabbt blivit kortare och vi har tänt ljus om kvällarna...på morgonen då jag börjat tidigt har det varit mörkt då klockan ringt.
Satt och funderade lite på julen när jag åt frukost idag...kände efter om jag hade någon känsla för julpynt ännu...och lite, lite fanns det allt...Slog bort tanken snabbt...för någon måtta måste det allt vara.

Utelivet inskränker sig just nu till att förflytta sig mellan olika punkter då något ska göras eller om det ska handlas...Hunden ska ut dagligen och på så vis får jag en välkommen promenad vare sig jag vill eller inte, känns oftast väldigt skönt då jag väl är ute.
Trädgården däremot tittar jag runt i...ser på allt som borde göras men hittills så har regnet satt stopp för min framfart.

Har märkt att jag är en "sådan" som pratar med hunden då vi är ute och vet att jag läst olika krönikor eller snarare kåserier där sådan personer beskrivs...Kommer dock inte ihåg var undertonen låg eller snarare så har jag förträngt den...men jag anar...
Jag frågar alltså bl a hunden vart vi ska gå..."ska vi svänga här idag..." eller så "har du sett vilken fin trädgård" mm...Hon ser överlycklig ut och det känns som om hon svarar mig...
Jag blev så full i skratt härom dan där jag gick och precis hade dragit en ramsa för hunden och hon tittade upp på mig, samtidigt så mötte vi en herre som säkerligen hört mig prata...Han visade inte med en min vad han tänkte...men hela situationen blev med ens så knäpp...Jag tror jag vet vad jag hade tänkt...
hi hi...


"Många strängar på sin lyra" säger ordspråket
men det får ersättas av tangenterna på pianot för min del. Dels är det kameran som jag vill dona med och på samma gång är det så mycket annat som tar upp min tid just nu.


Jag gillar min Krysantemum i fönstret.

De här bilderna är tagna med den "gamla" kameran och fick komma med för att jag tycker att ett inlägg känns "tomt" utan någon bild. Den kameran känns plötsligt pytteliten men är fortfarande helt suverän på just närbilder av t ex växter...
Under tiden jag suttit här har solen börjat bryta sig fram mellan molnen så kanske att jag kan ge mig iväg ut...måste dock prioritera...
Ska jag ta ett röj i trädgården eller ska jag "meka" med kameran...

Ha det Gott!

PS,
Ska tilläggas att jag pratar även med katterna...
DS.

10 kommentarer:

karina sa...

Hejsan!

Jag pratar för mig själv, har jag kommit på. Inte så att jag svarar mig själv men paratar högt, så var du glad att du har ett djur brevid dig "ler". Det kom en mamma med barnvagn och sjöng en Pippi långströmslåt med dem och gissa vem som fortsatta småsjunga när jag for fram, om inte jag. Är hopplös men den kunde jag helt utantill, så då måste det gå bra, även utan barn i närheten "ler". Ny kamera, aldrig för jag har ännu lite att lära på min lilla Canon IXUS 75 och inte är jag något tekniksnille heller. Väntar på en telefon som min dotter påstår ska vara lätt som den att använda, ja det återstår att se. Ha det gott, Karina.

karinas.tradgardsblogg.se

Lotta 8`) sa...

Fniss... jag pratar också med katterna och faktiskt med blommorna! :) Och för mig själv, på jobbet så är det lite jobbigt för alltid är det någon som frågar vad jag sa.....
Nya kameror är en hel vetenskap! Jag hade auto tills jag hade känt in kameran i händerna, sedan var det lättare att börja trixa :) Det är mycket hela tiden nu tycker jag, men i dag valde jag att göra det jag kände för och är nu så nöjd med både mig själv och det det jag gjort :) Ha en skön kväll :)

Åsa sa...

Hihi det där med o tala med djuren. Jag har ju in Ebba- o maken brukar säja att - det var värst vad katten säjer mycket!..=) Förra året stod jag vid våran häck o talade oavbrutet med Ebba o så kom grannen o då skulle jag förklara varför jag talade o med vem o vips så hade katten försvunnit o grannen log lite medkännande... o tänkte nog, kära nån..
Måste säja att Ebba är ett stort sällskap när jag är hemma själv- mår så bra av henne..=) / kram åsa

Maria Berg sa...

Ta MASSOR av bilder och då menar jag flera 10.000.... då lär du dig MASSOR!

Väldigt fina näsesärer.

Balkoglågerna du ser hos mig hänger på grageväggen.

/MB

Moa sa...

Så roligt att få testa kameran.. jag gjorde som lotta.. hade på auto ganska länge.. men nu kör jag nästan bara AV.. blir väldigt bra tycker jag och gillar att man kan ändra skärpedjupet.. så det blir softat i bakgrunden.. ja men det tar sin tid att komma underfund med allt.. Jisses vilket åskväder vi fick i eftermiddags.. precis innan våra gäster skulle komma till kalaset för min sambo.. Pratar med djuren gör jag hela tiden.. är väl helt normalt.. *smile*.. ha det bäst.. Moa

Gnistrande snö sa...

Hej,

vet inte riktigt hur jag hittade hit men alltid kul med nya spännande bloggar.
Fina bilder, gillar särskilt den med pianotangenterna :-)

Mvh
Katarina

corrina sa...

Haha även jag talar med hunden och ofta med mig själv, är inte det sceary så säg ; ) Denna gumma sitter ledbruten inte efter gruset utan vi tömde trädgården frå bråte på rekord tid. Blir nog en lugn dag för mig, hoppas jag. KRam

Jord under naglarna sa...

Från början tyckte jag faktiskt också att "lilla" kameran var mycket bättre på närbilder.
Nu använder jag sällan den, men auto är det oftast som gäller för mig. Jag hoppas att jag tar mig i kragen snart och lär mig kameran riktigt.

Ha det gott och fortsätt prata med vovven du! Kram.

Kokospelle sa...

Det stod i en artikel härom veckan att hundar kan lära sig upp till 150 ord och har intelligens som en tvåårig människa.
Jag tror överlag att djur är mycket klokare än vi fattar. Kruxet är att de själva inte har ett verbalt språk och vi människor kan vara lite tröga.

En dag i början av sommaren när jag kom och skulle räkna systerns får i hagen bredvid (det var kanske femte eller sjätte gången) reste sig den stora baggen då jag närmade mig och kom med bestämda steg. Sen var det som om han tittade till lite extra på mig, suckade och gick och lade sig igen. Precis som om:
- jasså det var bara du igen....

En annan dag kom det nämligen en främmande och passerade samma hage och DÅ blev det liv i luckan för DEN kände inte Baggen igen..... :-D

corrina sa...

Nog för jag bakade igår då blev det en choklad kaka som jag hade med mig till grannarna som serverades med creme fraich. Mumsig inte för sött, så som mina fake bakelser. Hoppas du klurat lite mer på kameran för det är en höjdarkamera skall du veta, kram